Bokratia

Vi har fått ett recensionsexemplar av Kristoffer Skogs senaste novellsamling som heter “NostradAIus 2.0”. Titeln är en hyllning till Folke Arvidsson (1901-1935) som 1929 publicerade boken ”NostradAIus och andra fantastiska berättelser”. Skog har i Arvidssons anda skriver samtida framtidsnoveller om olika ämnen. Vi publicerar idag novellen “Bokratia” som är en fristående fortsättning på Arvidssons novell ”Poetica”.

Bokratia 

En johansson hade efter en lång och hektisk arbetsvecka eldat upp bastun och tagit sig ett par whisky för att fira att det äntligen var helg. Nu satt han och njöt av värmen och lugnet. Trött av veckans ansträngningar somnade han snart på bastulaven. När han vaknade upp hade elden slocknat i kaminen och det var kyligt i bastun. En johansson såg på klockan. Det var fortfarande en tidig kväll så han beslöt sig för att klä på sig och ta en sväng ner till staden och ta sig en öl på närmaste pub.

Ute var det fortfarande ljummet och ljust, som det brukar vara på sommaren i dessa trakter. Han följde vägen ner mot staden, men han kände inte igen sig. Husen var annorlunda och när han kom in på torget blev han alldeles förvirrad. Vad var han någonstans? Drömde han? För staden såg helt annorlunda ut än vad han var van vid.

På en parkbänk satt en herre och läste i en bok. Så en johansson gick fram till honom och frågade: -Ursäkta, men var är jag någonstans? Herren rörde inte en min utan var helt inne i sin bok. En johansson utgick från att mannen inte hade hört vad han hade sagt så han höjde rösten och frågade igen: – Ursäkta, var är jag någonstans? Mannen såg förskräckt upp på en johansson och stirrade häpet på honom. -Kan du säga var jag är någonstans? upprepade en johansson. Mannen gav upp ett högt skrik: -Överfall, polis! Hjälp, jag blir överfallen! En johansson ryggade förskräckt tillbaka och försökte lugna mannen: -Ta det lugnt, jag ville ju bara veta var jag är någonstans. Men mannen fortsatte bara att skrika: -Polis, hjälp, läsmord!

Plötsligt kände en johansson hur två starka armar greppade hans handleder. När han såg upp hade två poliser tagit tag i varsin arm och tvingade sedan bryskt med honom mot en byggnad i slutet av torget. -Det är ett missförstånd. Jag har inte gjort något, försökte en johansson förklara, men poliserna verkade inte lyssna. Utan att säga ett ord ledde de honom genom en dörr och vidare  genom en lång korridor, innan de hårdhänt puttade in honom i en cell, låste dörren och gick därifrån utan att säga ett ord.

-Arma sate vad har du gjort för att hamna här? Har du tappat en bok i marken, eller spillt på en sida? Du har väl aldrig vikit hundöron? Frågorna kom från mannen som redan fanns i cellen.

-Va? Nej, jag frågade bara en man som satt och läste på torget var jag var någonstans.

-Vad säger du!? Avbröt du en läsande! Är du inte klok? Vet du inte vad straffet för störande av läsning är?! utbrast mannen upprört.

-Var är jag någonstans? Vad är det här för ställe?

-Det kommer inte härifrån va? Du är i Bokratia. Om du bara visste vad du ställt till med din stackare.

-Nej, jag skulle till Kramfors. Jag vet inte hur jag hamnade här.

-Kramfors? Jag känner igen det namnet. Jag har läst något om det. Jo, nu minns jag. Det var i en gammal historiebok. Det var så Poetica kallades innan det blev Poetica, det som nu är Bokratia.

-Jag förstår inte, är det här Kramfors? Det är omöjligt. Varför har jag blivit tillfångatagen? Vad menar du med att jag störde en som läste en bok? Vad är det för absurt ställe jag kommit till?

-Ta det lugnt min vän. Jag vet av en händelse att domaren håller på att läsa en tjock bok så det dröjer någon timme innan han har tid att ta sig an ditt fall. Även om ditt brott är mycket allvarligt och brådskande kommer han inte att lägga ner boken förrän han är klar. Så det finns gott om tid att besvara dina frågor. Du befinner dig i Bokratia som för hundra år sedan hette Poetica och hundra år innan dess Kramfors. Det var överpoeten Arne Bäckberg som bildade Poetica för 200 år sedan. Det var en stad som byggde på de rena poetiska formerna, men för ungefär 100 år sedan uppstod en läsrörelse som tyckte att det var fel att man bara ägnade sig åt poesi och försummade all annan litteratur. Det hela ledde till en infekterad strid mellan det traditionella verspartiet som slogs för att bevara det gamla levnadssättet, och fridiktarna, prosaisterna och replikskiftarna som slog sig samman och startade Bokpartiet som snart lyckades övertala folket att rösta på deras parti. Bokpartiet ansåg att det var boken som var det viktigaste och inte innehållet. Det spelade ingen roll om det var poesi, essäer, dramatik eller noveller, det viktigaste var att man läste böcker. 

Från början var alla nöjda över friheten att få läsa vad man ville och inte bara poesi, men med tiden blev Bokpartiet allt mer auktoritärt. Människor som hade svårt att läsa som dyslektikerna, de obildade och de illitterata behandlades som andra klassens medborgare och fick utföra grovsysslorna åt de belästa som ägnade allt mer tid åt att läsa sina böcker. Sedan fanns det en liten elit som skrev böcker, det vill säga fantasijörena och kreativnomerna, som betraktades som övermänniskor och som fick flera förmåner och privilegier eftersom de ansågs vara ovärderliga för samhällets fortsatta överlevnad. De som inte läste så mycket var naturligtvis inte nöjda utan började klaga på orättvisorna. För att kväsa upproret och försvara och stärka läsarens rätt mot de obildade så skapades boklagarna som reglerar allt som har med läsning och böcker att göra.

-Som att man inte får avbryta någon som läser? undrade en johansson skeptiskt.

-Ja, men inte bara det utan allt annat också. Boklagarna bestämmer hur många böcker varje invånare minst ska läsa varje vecka, hur många bibliotek och bokhandlare det ska finnas per invånare, hur man ska hantera böcker och vad som händer om man bryter mot reglerna. Skadar du en bok, tappar du den i marken eller råkar spilla i den av en olyckshändelse kan du få böter eller upp till en månads fängelse. Skadar du en bok medvetet genom att göra understrykningar, bryta upp ryggen eller göra hundöron så kan du blir det fängelse upp till sex månader. 

-Får jag fråga vad du råkat ut för att hamna här?

-Jag? Åh min olycka. Jag lämnade inte tillbaka en biblioteksbok i tid. Till mitt försvar så var jag väldigt sjuk så jag kunde inte ta mig ur sängen på en hel vecka. Jag hoppas att domaren ser det som en förmildrande omständighet och att jag hittills är ostraffad. 

-Du behöver inte oroa dig. Det har drabbat mig flera gånger. Det kan väl inte bli mer än några kronor böter kan jag tänka mig.

-Böter! Du känner inte till Boklagarnas stränga straff hör jag. Har jag otur kan jag få 5 års fängelse! Du ska bara veta hur hemskt det är att sitta i fängelset. Man får bara läsa en bok i veckan. En bok! Hur ska jag överleva på det?

-Ta det lugnt. En johansson försökte lugna den upprörda fången. -Domaren kommer säkert att förstå när du berättar hur sjuk du varit och du är ju ostraffad sen tidigare. Du är säkert en hederlig medborgare annars.

-Ja, det stämmer. Jag lärde mig läsa mycket tidigt och har alltid uppfyllt min läskvot. Jag var också en lovande högläsare i unga år. Du förstår man satsar hårt på att öka läsförmågan hos Bokratias unga. Man uppmuntrar dem att tävla i olika grenar som snabb- och högläsning. Varje år arrangeras de bokstavliga spelen där man korar Bokratias främsta läsare. Jag valde dock en annan väg än idrotten och satsade på att fördjupa mig och hade ambitionen att bli en överläsare. Tyvärr fick jag problem med synen när jag blev äldre och inte kunde läsa lika snabbt som man behövde för yrket, men jag har trots det skött mina plikter och alltid tagit väl hand om mina böcker.

-Där ser ni. Ni behöver inte oroa er så mycket, det kommer säkert att gå bra.

-Tack för era vänliga ord. De lugnar mig lite. Förresten, låt mig presentera mig. Mitt namn är Göran Tjärnhjälm. Och vad är ert?

-En johansson var namnet. 

-Så säg mig en johansson hur kom det sig att ni gjorde något så dumdristigt som att tilltala en läsare. Vad tänkte ni på? Förstår ni inte hur allvarligt brott ni har begått?

-Jag vet inte. Så brukar vi göra därifrån jag kommer. Ingen brukar ta illa vid sig om man frågar något. 

-Vi får hoppas att domaren har överseende med att ni inte kommer härifrån och dömer till er fördel. Ni är en god läsare hoppas jag?

-Ja, jag läser en hel del. Tidningen läser jag varje dag.

-Tidningen! Nämn för guds skull inte att ni läser tidningar. Vill ni störta er själv i fördärvet!? Tidningar är inte böcker, det är svagläsning för de lägre läsekretsarna.  

Samtalet avbröts av att dörren till cellen öppnades och in kom de två barska poliserna och kopplade ett hårt grepp om en johansson armar och ledde ut honom mellan sig.

-Lycka till! Det lär du behöva din stackare när du träffar domaren, ropade Göran efter honom.

De två poliserna förde in en johansson i en sal, som var full med med åhörare och längst fram bakom ett podium satt domaren. Domaren såg strängt på en johansson som stod framför podiet mellan poliserna.

-Hur understår det er att avbryta någon som läser? skrek domaren argt. Förklara er genast?

-Jag visste inte att man…började en johansson.

-Visste inte! Det är alltid den obildades ursäkt. Hade du läst dina böcker så hade du vetat bättre än att störa någon som läser. Låt höra vad det stackars brottsoffret har att säga om saken. Domaren vände sig till den herre som en johansson hade frågat var han befann sig och som hade tillkallat polisen. Mannen reste sig upp i vittnesbåset och började med darrande röst att berätta:

-Min högt ärade domare. Jag är fortfarande skakad och chockad över det inträffade. Det är sånt man läser om i gamla historieböcker, men aldrig tror att man skulle råka ut för själv. Jag satt i lugn och ro och läste den senaste romanen av Ana Bereta då jag blev abrupt avbruten i min läsning av den där mannen, dessutom var jag mitt i en mening. Jag blev så chockad att jag tappade läslusten helt och jag har ännu inte lyckats förmå mig att öppna boken igen. Det gick ett sus gick genom åhörarskaran.

-Det räcker jag har hört nog, avbröt domaren. Jag vet att alla vill gå hem och fortsätta med sin läsning, så jag ska göra processen kort. Det är ett solklart fall av läsmord. I boklagen står det tydligt att den som avsiktligen och planerat avbryter någons läsning med syfte att skada läslusten, störa handlingen eller få någon att tappa tråden ska dömas till lagens strängaste straff. Domaren slog upp en svart bok som han placerade på sitt huvud. Det gick ett sorl igen genom de församlade. -Jag dömer er till lagens strängaste straff för att ha förstört en läsares läsupplevelse. Jag dömer er till döden genom att få huvudet avhugget av bokbladet. Domaren tog den uppslagna boken från huvudet och slog igen den med en smäll.

-Men jag är oskyldig! utbrast en johansson när de två kraftiga poliserna drog ut honom från salen ut på torget där det stod en stor uppslagen bok med en boksida som bestod av ett vasst stålblad som påminde en johanssons om en giljotin. Poliserna placerade en johansson kropp på den uppslagna boken och plötsligt hörde han ett vinande ljud. En johansson vaknade med ett ryck, svettig och med huvudvärk i bastun. Det var en märklig dröm tänkte en johansson när steg ur bastun för att ta sig en kall dusch.