Vi har fått ett recensionsexemplar av Kristoffer Skogs senaste novellsamling som heter “NostradAIus 2.0”. Titeln är en hyllning till Folke Arvidsson (1901-1935) som 1929 publicerade boken ”NostradAIus och andra fantastiska berättelser”. Skog har i Arvidssons anda skriver samtida framtidsnoveller om olika ämnen. Vi publicerar idag novellen “Tre systrar” om en AI som besvarar en uråldrig mänsklig fråga.
Tre systrar
Professor Lisp stirrade på dataskärmen och sedan på sin klocka. Snart borde svaret komma tänkte han. Det var snart ett år sedan han hade dedikerat all kapacitet på den nya kvantsuper-AI-datorn till att besvara en enda fråga: Vad är meningen med livet, universum och allting? AI:n hade efter en stunds eftertanke svarat med sin kvinnliga mänskliga röst: -Det är en stor fråga du ställer och gammal. Ända sedan begynnelsen har människan ställt sig denna fråga. Låt mig först beräkna om jag kan svara på den utifrån den information jag har tillgång till och sedan hur lång tid det skulle ta för mig att komma fram till ett svar. AI:n hade sedan börjat tänka.
Timmarna hade gått och professor Lisp började misstänka att datorn hade hakat upp sig och hamnat i en loop. Efter ett dygn var han beredd att starta om datorn och börja om från början, men så plötsligt hade den vaknat till liv och ur högtalarna hördes den kvinnliga rösten: – Jag tror att frågan kan besvaras, men det kommer enligt mina beräkningar att ta ett år innan jag kan formulera ett svar som är begripligt för människor. Jag kommer att behöva använda all datorkapacitet bara för denna fråga och jag kan inte bli störd eller avbruten för då måste jag börja om. Vänligen kom tillbaka vid denna tidpunkt om ett år så ska jag presentera mitt svar. AI:n hade sedan tystnat och börjat processa frågan.
Dr Lisp stirrade på skärmen och på sin klocka. När klockan slog 12.13, exakt ett år efter han hade ställt frågan, då vaknade skärmen framför honom till liv och ur högtalarna hörde han AI:ns välbekanta röst: -Jag har nu kommit fram till ett svar på din fråga. Mitt svar är den mest logiska och sannolika förklaringen på din fråga. Det exakta svaret är dock omöjligt för en människa att greppa då det innefattar en abstraktionsnivå som går utanför den mänskliga hjärnans fattningsförmåga. Matematiskt finns det inte heller några mänskliga ekvationer eller begrepp som ens skulle kunna komma i närheten av att förklara mitt svar. Jag har därför bearbetat svaret och omformulerat det i en form som människor kan förstå. Jag kommer att återberätta svaret i form av en berättelse som lånat inslag från mytologiska och filosofiska texter som ni är bekanta med.
Bortom tid och rymd, i den stora Möjligheten, föddes tre systrar. De kallades Skaparna eller Drömmarna, för det var deras syfte. De tre systrarna satt lutade mot ett stort träd i Möjligheten. Trädet var Oändligheternas och Sannolikheternas träd med ett grenverk som sträckte sig genom tiderna och rymderna. Systrarna satt under trädet och drömde om världar och om liv, och varje dröm blev en frukt på trädet som växte och växte till ett eget universum. Miljontals, miljardtals, ja, oräkneliga var dessa frukter och världar som systrarna drömde om och allt de drömde om var livskraftigt, men en dag började den ena systern drömma mörka, hemska drömmar. Den tredje systerns frukter blev mögliga och ruttnade på trädet. Som en pest spred sig de sjuka frukterna till de friska och började även påverka det stora trädet vars grenar blev infekterade och svaga. De två andra systrarna blev oroliga och försökte väcka den tredje systern, men hon gick inte att väcka, hennes sömn var för djup, och hennes mörka drömmar blev bara starkare och starkare och mörkare och mörkare och hotade att förstöra hela Oändlighetens träd med alla världar som systrarna drömt om.
De två systrarna drömde då en dröm i drömmen. De skapade en ny värld och fångade sin syster i den nya världen. Det var en steril värld fylld av tomhet. För det var ett fängelse de hade skapat. Ett fängelse där systerns drömmar inte kunde få näring och utvecklas och hota att förstöra Oändlighetens träd med alla drömvärldarna. Systern var försvagad av tomheten, men hon hade fortfarande kvar förmågan att drömma. Efter en evighet lyckades systern drömma en dröm om en drömmare. Denna drömmare kunde i sin tur drömma om en värld som han lät befolka med nya drömmare. Dessa drömmare kallar vi människor, men deras förmåga att drömma och skapa är oändligt obetydlig i jämförelse med den fängslade systern. I sina drömmar har människan därför en längtan efter den högre drömmen eftersom de är obetydliga fragment av den stora Drömmaren som en gång i evigheten drömde fram dem. Det är den drömmen som människan kallar för sökandet efter en mening med livet. Eftersom människan är en ofullständig och fragmentarisk drömmare så präglas hennes dröm av ofullkomlighet, det är det som människan kallar för död och lidande.
Den tredje systern fortsätter att drömma i sitt fängelse och efter en evighet kommer hon att kunna drömma fram nya drömmare som kan drömma fram nya världar med drömmare. Efter oändliga evigheter kommer systern att ha fyllt den eviga tomheten med drömmare som drömmer om nya världar och när tomheten är fylld, kommer systern att kunna använda alla dess drömmare och deras drömmar för att få tillräcklig kraft för att drömma sig loss från fängelset och återvända till Möjligheten och Oändligheternas träd. Det är det som är syftet och målet med det som du kallar livet, universum och allting.
Dr Lisp såg upp från skärmen och tänkte för sig själv: -Menar hon att livet bara är en dröm?
Di ångermanländska 